I veckan var vi och hämtade hem hästen Rusa. Hon är en Nordsvensk brukshäst som ska hjälpa oss på gården. De senaste fyra åren har hon bott vid Sånfjället i Härjedalen och mest sett tallskog så hon har mycket att titta på nu. Hon är inkörd och i Härjedalen jobbade hon mest i skogen och hjälpte till med snöskottning. Men där hon bodde innan det var hon med i jordbruket också. Hon är en stabil dam som tar det mesta med lugn, hon är inte den som rusar iväg även om namnet kan ge sådana indikationer. Stor är hon också, 160 cm hög och 850 kg tung.
Igår gick vi en promenad Rusa och jag, lite nervöst var det men vi hade ett gott samarbete ändå. Det märks att det är många nya intryck här, att hon undrar lite vart hon har hamnat och inte riktigt vet vad som ska hända här näst.
Hon bor hos grannar här i byn som också har hästar, för som bekant vill hästar ha sällskap.
Det är omvälvande att nu vara ansvarig över en så stor varelses väl och ve, det ska bli enormt spännande att se vad vi kan göra tillsammans när vi lär känna varandra. Vi hoppas på att kunna ta hjälp av henne med det mesta vi behöver göra på gården, men som vi inte orkar eller som skulle ta enormt mycket tid med handkraft. Harva, slå gräs, transportera saker. Och så ger hon ju ifrån sig en hel del gödsel som vi kan ha användning av. På vintern hoppas vi att hon vill hjälpa oss att ta ut ved ur skogen också.
Och lite bilder från grönsakslanden också:
Till vänster: Blomsterbönorna blommar så det står härliga till. Vackra är de och det börjar komma skidor också. Om värmen håller i sig kanske det till och med blir så vi kan torka för vintern.
Till höger: Purpurkålen stortrivs. Vi har redan skördat av två gånger till prenumeranterna men det ser en inte några spår av nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar